Hata julen?

Får man verkligen känna så?? Att man hatar julen?? Jag gjorde det så mycket idag att jag önskade att det fanns en bergvägg som tog bort mig från julen, pang bom...borta..som tur är så har vi inga bergväggar på vägen mellan Tjörnarp och Höör. Julen hade ju funnits här ändå så det hade ju inte funnits någon mening med det...


Vad som fick mig att känna detta hat, ja jag vet att hat är en stor känsla...(men det var verkligen det) det var att när jag satte mig i bilen idag så letade jag fram en julskiva och satte in den i spelaren. Pang..det slog emot mig som om det vore igår...det var denna skivan jag brukade lyssna på i jobbebilen vid juletid.


Jag mindes glädjen när jag körde till jobbet på kvällen, jag kände stoltheten över att vara på mitt jobb och jag kände kärleken till människorna som jag hjälpte under natten. Lussenatten var vi klädda i lusselinnen och alla som vi besökte sjöng vi för, julhelgen var man fint klädd och knoppen pryddes av en tomteluva. Jag har alltid älskat att jobba och mer än gärna tagit dessa storhelgspass, det är något visst med det....stämningen och glädjen över att kunna skänka lite julkänsla åt någon gammal tant och farbror....


Åh vad saknaden är stor....jag är inte behövd längre, ingenting att ha....ingenting att ge....ingen alls...


Det är klart att jag inte hatar julen, men jag hatar att inte jag lever det liv som jag vill leva. Jag vill vara som vanligt, vem blev jag istället??


Den som fick ta hand om spillran idag var Moster Malla, jag knackade på hos henne och fick tröst i hennes vänliga, kärleksfulla famn. Tack Malla, kärlek till dig.


Förlåt mitt ledsamma inlägg, men jag var tvungen att skriva av mig lite....

" När hjärtat gråter är tårarna äkta."

//svenskt ordspråk

Må väl/caja