Resedagbok

God Söndag på er kära läsare!

Idag kommer ni att få en dagboksutskrift av mig, det är från den dagen jag tog farväl av familjen för att åka på min rehabilitering en månad framåt. Denna dagen var ingen annan lik, jag hoppas ni orkar läsa samt att det är någorlunda intressant annars får jag be er återkomma en annan dag ;-D

Bilderna är tagna på hemresan, jag har inte en enda bild från nedresan. Jag tror att jag var alldeles för nervös för att fotografera, alla nya intryck var nog att sortera in i hjärnan förutom att ha närvaro att fota. Det gjorde jag ju med råge ändå sen väl nedkommen på plats.

Tisdag 7/9 2010

Min resa startar här:

01.30 klockan ringer, det blev två timmars sömn. Vi stannade i soffan, det kändes bäst så.

In i dushen, härligt uppiggande. Väcker sonen.
En sista koll och en kopp kaffe, nervpirrigt.....

Bilresa till Köpenhamn, det är tidigt på morgonen. Gud vad har jag gjort, borta så länge.....

Väntan...sen är det dags att checka in. Det är en aning nervöst, jag har inte flugit på massor av år. Incheckningen gick bra, jag pustar ut för en stund.

Familjen får följa med till första säkerhetskontrollen. Sen inte längre.

Här rinner tårarna.....
Vi säger hejdå, vetskapen om att vi inte kommer att ses på en hel månad gör ONT, ONT!!
Tomt....
Konstigt....
Min älskade älskade man...
Min älskade älskade 11 åring, ska vara utan sin mamma länge, länge..
Min älskade älskade stora flicka, bor inte hemma men åh......

Första och andra säkerhetskontrollen! Allt går bra!

Nu öppnas en helt ny värld, affärer, barer, cafeér, restauranter oj oj oj...en märklig upplevelse från det så lite tomma, kala där nere....där vi tog farväl....

Här dricker jag en latte för 48 Ddk...dyrt, men gott...börjar känna ett lugn nu...
Detta har jag ju väntat på sen 1/4 och nu är dagen här, jag vill ju detta! Och ändå inte!

Drar mig så smått till boardingen, slår mig ner...kikar runt lite nyfiket...vem är det mer än jag?? Ser ingen kandidat alls faktiskt! Jag försöker se lugn och resvan ut, undrar om det funkar ;-D

06.40 får man gå ombord säger skylten. Så blir det inte, det är försenat och inget vet mer än att det är strejk i Frankrike. Väntan....tänker att det är väl typiskt min otur nu när jag ska flyga.....förvånansvärt lugn faktiskt, stolt över det!

08.00 får vi gå ombord. jag kommer att sitta bredvid en man som presenterar sig som M, och faktiskt så hittar jag här min första Vintersolskamrat. Det var trevligt att få någon att prata med, den första på flera timmar faktiskt....

09.30 planet lyfter. Ooooh vad jag hade glömt vilka krafter det innebär och hur det kändes, snabbt räknat så är det 24-25 år sen sist. I lite halvpanik griper jag krampaktigt tag i min reskamrats arm...allt går dock bra, jag ber om ursäkt och vi flinar lite åt det hela *fniss*!

11.15 i skrivande stund är allt lugnt, vi slappar i våra flygstolar. Kroppen är dock inte med på noterna, den vill inte sitta mer. Fy för attan vad det gör ont, det känns som om jag slits sönder (tur man är van) Det kommer att gå över igen...sen. Jag försöker koppla av det, lättare sagt än gjort....ändrar ställning och försöker göra annat distraherande, som att skriva dagbok.

Vila

Vi flyger i 3 timmar och 45 minuter.

Mellanlandar i Barcelona, av planet stå i kö i gaten och sätter oss så småningom i samma plan. Dock på nya platser och jag får nya bredvid mig, det är trångt. Jag hamnar mellan två spanjorer, icke engelsktalande! Att lyfta denna gången går bättre, jag kramar min kudde ;-D! Tråkigt, kroppen mår INTE bra...nu är det inte roligt längre och jag längtar HEM för första gången. Denna gången har vi en flygtid på 4 timmar.

Framme på norra Teneriffa!

Kommer väskan/kommer den inte....
Jo, den kom!

Vi åker minibuss i en timme, det skumpar som bara den och jag tror snart att jag svimmar.....längtar efter en säng att sträcka ut mig i.

Alldeles hänförd....

Hav, palmer, kaktusar, varmt, kargt, teracotta, jord, vitrappade hus, bananplantager!

Trött, hungrig, ont, glad....känslorna går i vågor! Skönt att äntligen vara på plats, det har varit en lång och jobbig dag.

Jag ringer hem till mina älsklingar och till min älskade syster, meddelar att allt är ok...vi hörs i morgon.

Äter middag, sträcker ut kroppen en stund men nyfikenheten tar överhand och jag börjar så smått utforska lite av allt detta nya, konstiga...mitt kommande hem för en hel månad framöver.

Over and out!

Må väl/caja