Bara undrar?

Är det det här man kallar 

kattlåda??

Eller är det en fredagsöl kanske?

Sedan jag var här sist så har jag haft ett ordentligt skov av Trigeminusneuralgin och det är INTE skönt ska ni veta, man ligger med bindel för ögonen och tror att ansiktet ska rämna i bitar. Nu är det skovet nästan över och jag är glad att det inte blev långvarigare.

Peace, Love and Understanding

Må väl/caja

Skam!

Tar ordet i min mun och känner smaken av:

*Sandpapper

*Kalk

*Alliminium

*Metall

Smaken är obehaglig och känslan är skrämmande. Känslan som jag inte får bort, den vill inte släppa taget. Den har varit med mig ett tag nu och ligger där som gäddan i vassen, kommer fram när man minst anar det...

Är det en del av resan på acceptansens väg eller är det en sidoväg som jag halkat in på...jag måste kanske vända om?

Jag vet om att jag inte behöver känna skam, valet att skada mig på jobbet var inte mitt och valet att där efter få fibromyalgi var sannerligen inte mitt det heller. 

Min tillvaro är påtvingad mig och jag kämpar emot med näbbar och klor. Oftast...ibland kan jag se framtiden, ibland.

Är det kanske för att jag ännu inte vet vem denna nya kvinnan är...

Hon som inte är jag, fast det nu är jag?

Eller är det bara ytterligare ett hinder som ska övervinnas?

Vad tror ni? Vad är era erfarenheter när livet tar en annan vändning?

Må väl/caja

Hata julen?

Får man verkligen känna så?? Att man hatar julen?? Jag gjorde det så mycket idag att jag önskade att det fanns en bergvägg som tog bort mig från julen, pang bom...borta..som tur är så har vi inga bergväggar på vägen mellan Tjörnarp och Höör. Julen hade ju funnits här ändå så det hade ju inte funnits någon mening med det...


Vad som fick mig att känna detta hat, ja jag vet att hat är en stor känsla...(men det var verkligen det) det var att när jag satte mig i bilen idag så letade jag fram en julskiva och satte in den i spelaren. Pang..det slog emot mig som om det vore igår...det var denna skivan jag brukade lyssna på i jobbebilen vid juletid.


Jag mindes glädjen när jag körde till jobbet på kvällen, jag kände stoltheten över att vara på mitt jobb och jag kände kärleken till människorna som jag hjälpte under natten. Lussenatten var vi klädda i lusselinnen och alla som vi besökte sjöng vi för, julhelgen var man fint klädd och knoppen pryddes av en tomteluva. Jag har alltid älskat att jobba och mer än gärna tagit dessa storhelgspass, det är något visst med det....stämningen och glädjen över att kunna skänka lite julkänsla åt någon gammal tant och farbror....


Åh vad saknaden är stor....jag är inte behövd längre, ingenting att ha....ingenting att ge....ingen alls...


Det är klart att jag inte hatar julen, men jag hatar att inte jag lever det liv som jag vill leva. Jag vill vara som vanligt, vem blev jag istället??


Den som fick ta hand om spillran idag var Moster Malla, jag knackade på hos henne och fick tröst i hennes vänliga, kärleksfulla famn. Tack Malla, kärlek till dig.


Förlåt mitt ledsamma inlägg, men jag var tvungen att skriva av mig lite....

" När hjärtat gråter är tårarna äkta."

//svenskt ordspråk

Må väl/caja

Ni hajar va?

hajar...att jag inte har glömt er!!

För det har jag inte, jag måste bara ha den här tiden som är nu till mig själv och min kamp.

Jag återkommer, var så säker!

Simma lugnt!

Puss & Kram.

Må väl/caja

Blodprov?

bild från: www.fashiondesignbym.blogg.se

Jag får nog beställa tid för denna otrevliga behandling....eftersom jag har märkt att jag får mer och mer kramper. Värst är de i höfter och händer men sitter även i revbenen och i ryggen, ja inte i revbenen men ungefär i den höjden. Otrevlig åkomma det där....

Bild hittad här: www.miranna.se

Nej, det är INTE undertecknad som sitter i den där zinkbaljan....

(jag hade ju inte haft rosorna där...fattar ni väl... ;-D) :big joke..BIG!

För övrigt så har jag träffat änglamamman idag, jag tror att jag skickar telepatiska tankar till henne när det är dags att ses. Själv kommer jag aldrig till skott att höra av mig men som tur är så gör hon det och varje gång har jag tänkt tanken i ungefär en veckas tid. Märkligt va? 

Vi kom överens om idag att det nog ska vara så, det får bli vår grej!

Over and out!

Ps. ställer en fråga till er HÄR! Ja, men vänsterklicka då....

Må väl/caja

Tvi vale för vädret!

Jag är trött.

Kan man få vara det fastän man sovit nästan konstant i 1 1/2 dygn??

Kroppen hatar kylan, blåsten och vill inte vara det minsta medgörlig.

Allting går i slowmotion...t.o.m att tänka går trögt trögare än vanligt *fniss*

Nä just nu skulle jag vilja sitta och njuta i en sån här...

...och den skulle vara placerad i Atlanten eller i något annat varm vatten.


Tänk att sitta där och filosofera om livet i en skön temperatur på sådär 25 grader varmt...

Ha en skön helg alla, jag tittar in till er en annan dag!

Må väl/caja

Min torsdag.

Idag ligger jag i soffan, läser bloggar och spelar yatzy. Jag har längtat efter att denna dagen skulle komma då jag har ork och lust att surfa runt bland alla roliga och oroliga sidor. Nu är den dagen här och jag försöker att suga åt mig varenda sekund av den och njuta. Tyvärr så hinner jag inte med att läsa ikapp mig hos folk...ni förstår va??!! 

Häromdagen var jag på mitt jobb och träffade några av mina kollegor...såg mitt namn på schemaraden...mitt namn på ett postfack...det gjorde ont i själen det.....Jag vill ju vara där med dem, göra det de gör....inte ha ont och ha svårt för vardagliga ting. Gud, varför måste det vara så och hur tänkte du nu lixom......

Allt gott till er alla, pussen och kramen!

Må väl/caja

Tålamod!

Att återhämta sig måste få ta tid. . .tid har jag massor av, egentligen. Fast den går åt till onödiga saker som att försöka acceptera tillvaron, bekämpa kropps och själasmärta. Fan vad onödigt, när man kunde ha så mycket roligare all denna tid. Som att jobba tex istället för att försöka få vardag och verklighet att fungera, har ju alldeles glömt hur det var. . .hur gör man??


Sista veckorna har varit upp och nergångar hela tiden, det har ni nog förstått. De är så skiftande så att jag inte hänger med. Mina sk. "bra dagar" då jag "bara" har vanligt ont och är lite mindre ofokuserad, lagom trött och inte så där dööödligt trött som för det mesta. Dessa dagar försöker jag att samla energi på mitt sätt, det är ofta att bara vara hemma. . .ensam. . .tyst. . .men ändå med en liten gnutta njutning. Eller som idag då jag tog bilen till Höör för att uträtta ärende och kommer hem nöjd med dagen och solen som var i mitt ansikte.


Det tråkiga är att jag inte orkar ta tag i bloggandet. Jag vill, men startar inte ens datorn. Det känns dumt att enbart skriva hos sig själv när det är så många som jag vill besöka. Ja, jag vet. . .ni är där. . .men JAG vill ju även vara där för er. En komplicerad känsla men det är bara jag som måste jobba med den och skaka av mig det förbenade samvetskvalet. 


På måndag ska jag ha bloggträff med Moster Malla och Ezter, vi ska fika naturligtvis och kramas och prata och prata och prata. . .ja ni vet själv hur det kan bli ; - ) trevligt och en ljusglimt i vardagen.


Idag får ni lite höstbilder som är tagna av mig. Visst är det ganska mysigt nu när det blir mörkt tidigt och man kan tända en massa ljus både ute och inne?!

Jag önskar er alla en skön hösthelg så ses vi när vi ses!

KRAAAAAM

Må väl/caja

Jag har sprungit en halvmara. . .

Reebok easytone

Nej så klart inte, förlåt att jag ljög er rätt upp i synen.

Men man skulle kunna tro det, sprungit med hela kroppen, långt som f*n

Men det har jag inte gjort,

det bara känns så.

Dessutom är jag gräsänka.

Shit, vad det är synd om mig!

Höll på att glömma. . . 

Jag fick köra sonen till träningen,

det brukar harmonimannen göra.

Synd tur då fick jag ju ätit en

liten stooor

sallad mjukglass

när jag väntade.

Åh vad äckligt GOTT!

Må väl/caja

Ja ha!

Då är man utförsäkrad från FK och inskriven hos Arbetsförmedlingen. Ska ha möte där den siste i denna månaden om framtiden, oroar mig inte jättemycket längre. Jo, ibland. . .vad är min framtid, hur är min framtid?! 2 1/2 år som sjuk och i stället för att bli bättre har det bara gått utför. Knepigt att förhålla sig till denna livsomställande grej faktiskt. . .


Idag har jag haft telefonkonferens med FK om eventuell livränta, håll tummarna för mig!


Jag har även nu i kväll läst en ny blogg som tog andan helt ur mig, jag har ALDRIG läst något mer hjärtslitande. En förfrågan är gjord om jag kan länka till henne härifrån, jag hoppas att hon vill det för hon behöver all stöttning som finns i världen för att ta sig ur ett äktenskap med flera års psykisk misshandel. 


Det får avsluta för idag, huvudet är tomt och kroppen kan inte sitta mer. Hjälp mig att sända cyberkärlek till denna kvinna, vi är många som kan hjälpa i en situation man inte får blunda för.


Må väl/caja

Tankar.

bild lånat från nätet.

Jag har en vän, eller fiende. . .man kan kalla det vad man vill!

Vi samtalar så gott som varje dag, kämpar mot varandra om vem som ska vinna.

Ibland, men bara ibland vill jag bara sträcka upp handen och ropa: ta mig. . .ta mig.

Jag vet ju förstås att så går det inte till, nej så lätt ska vi inte ha det ; - )

Min tillvaro gröper ur mig, stjäl min energi och sliter min kropp i stycken så jag tycker att jag ibland får känna det så och ha dessa diskussionerna inom mig, eller är jag feg och orättvis då?

Om min sjukdom dödar mig? Nej då, det gör den inte. Den syns ju inte ens utanpå. . .

Nej, jag får nog ta min fiende eller vän i hand, tacka för mig och säga att: du Liemannen, vi ses en annan gång!


Må väl/caja

Ångesten hälsar på....

Det är mitt i natten.

Jag gråter i mörkret.

Min älskade hör mig,

han drar mig till sig.

Han håller om mig och

smeker varsamt mitt hår.

Snyftande får jag fram:

Jag är så jävla ensam....

*mer gråt*

Jag vill inte ha det så här, 

det är inget värdigt liv....

Det var nattens ångesttankar som bara behövdes präntas ner. Jag vet att jag  inte är ensam men ändå är jag faktiskt just det...ensam....för att jag inte orkar vara annat utan behöver vara just ensam...knepigt, jag vet men vem har sagt att det ska vara lätt att leva.

Ni finns alla i mina tankar och jag smyger runt i sakta mak för att tyst titta till er då och då.....

Må väl/caja

Kopierat från cybern...

Mitt namn är Fibromyalgi

Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet.

Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig.

Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.

Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.

Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul.

Jag tog Energin ifrån dig och gav dig Utmattning istället.

Försök att ha kul nu!

Jag tog även God Sömn ifrån dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.

Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag.

Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.

Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset som du aldrig blev fri ifrån, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman?

Hur som helst, jag är här för att stanna.

Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar.

Försök du bara!

Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt.

Du kommer att bli ordinerade värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TENS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att "rycka upp dig", och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig när du klagar till läkaren om hur utmattande livet är varje dag.

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och vilken utmattande sjukdom jag är.

En del av dem kommer att säga saker som;

"Äh, du har bara en dålig dag" eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan" utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan.

En del kommer att börja prata bakom din rygg medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå.

Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst. Avslutningsvis (jag hoppades att kunna hålla den hemlig, men jag antar att du redan har listat ut det);

Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI

Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom

(Författare okänd)

Må väl/caja

Hmmmpppfff....

En snigel kan sova i tre år

www.nicotext,com

Bara så att ni vet det lixom......  ; -) 

Så jag känner mig lite snigellik faktiskt då de senaste veckorna gått åt mestadels till att sova. Tusen och åter tusen tack för alla hälsningar, mail, fb-mail, vykort, cyberkärlek och kramar levererade av Moster Malla. Ni är så (ursäkta uttrycket) jävla sköna och goa så det räcker till hela jordklotets ledsna människor. 

Jag hoppas att jag härifrån och vidare (Lippes uttryck) kommer att fortsätta att blogga, det är hemskt när huvudet vill men själen och kroppen inte orkar ett dyft.

Pussar och kramar åt er ALLA!

Må väl/caja

Glad Påsk.

Hej alla mina kära tålmodiga bloggisar! 

Jag vill bara önska er en skön påskhelg och sänder varma cyberkramar till er alla. 

Jag återkommer till bloggen så fort jag är på rätt håll i humöret igen, jag tror att det är den påbörjade medicinen som gör mig extra låg. Orken finns ej ens till att öppna datorn för tillfället. 

Min träning ger mig heller inte det resultat vi var ute efter utan tyvärr så har jag bara mer och mer ont sen jag började. Jag ska fortsätta men med inriktning på att hitta rätt nivå och detta verkar vara jättesvårt då jag redan har ett mycket begränsat och lätt träningsprogram. 

Hoppas att ni orkar vänta på mig ett tag till, jag saknar er alla och hälsar på så fort jag bara orkar.

Glad påsk!

Må väl/caja

Cymbalta!

*Buksmärtor

*Illamående

*Väderspänning

*Ejakulationsstörningar

*Restless legs

*Klimakteriesymptom

*Näsblödning

*Inflammation i levern

*Nedsatt sköldkörtelfunktion

*Glaukom

*Allergiska reaktioner

*Rapningar


Ett väldigt litet axplock av vad jag hittade på bipacksedeln till min nya medicin. . .vad är det som gör att man stoppar skiten i munnen och sväljer självmant?? Jag bara undrar??

"Sällan bota, ofta lindra, alltid trösta!"
//Hippokrates

Må väl/caja

Sakta.

Jag reser mig sakta. Tar "babysteps" upp för stegen. . .

Moster Malla gav mig energi idag i form av mysiga kramar och supergoda kanelbullar.

I morgon ska jag hälsa på hos er andra fast då via cybern, tack för att ni finns.

Nytt i fotobloggen: Näring.
Nytt i poesibloggen: Hopp.

Må väl/caja

Mer snyfterier....

Ringsjön.

Idag pratade jag med en väninna i telefon, det var ett tag sen sist.

Jag brukar vilja ha förståelse av människor istället för tycka synd om, ja okej lite då  ; -)

Idag fick jag förståelse och behövde tycka synd om, lite i alla fall  ; -)

Tokigt, för hur skulle hon kunna veta det??? (Om du läser detta min vän så är det inte ditt fel, det är bara mitt tokiga sinne som spelar oss ett spratt.)

Ledsen. . .ja. . .

Idag är det toksynd om mig, man får tycka det ibland va? ; -P

"När själen är ledsen gråter kroppen."

Kram på er all ni fina där ute, vi ses en annan dag.

Nu får det banne mig vara slut på snyfthistorier, jag återkommer till bloggen när humöret vänt några grader uppåt på skalan!

Må väl/caja

Smärtlindring!

Lånad bild från nätet.

Äntligen! Jag har intagit min vidbehovsmedicin och inträtt i morfindimman, den lindrande dimman för stunden gör att jag kommer att få lägga mig ikväll med mindre smärtor och förhoppningsvis sova hela natten.

Om inte så ska jag ta en till pilla, jag måste vara mer smärtlindrad för att orka med att leva just nu.

Det får kosta min sårade stolthet att jag ska klara mig utan just den medicinen, det är inte värt att kämpa tills tårarna sprutar och kroppen säger S.T.O.P.P nu räcker det!

Jag var hos min läkare idag, det var hon som sa till mig att nu är det dags att jag sluta vara dum mot sig själv. Och visst är det så, jag plågas ju bara i onödan. Tack doktor I för att du säger sanningen till mig och får mig att lyssna.

Jag vill även passa på att tacka alla er där ute som bryr sig om, sänder de varmaste kramar man kan få och alla vänliga ord som ni delar med er av.  Jag tassar runt lite försiktigt i blogglandia just nu, behovet är stort att skriva av mig så orken finns inte till att vara så mycket mer aktiv i just detta med hälsa på och skriva hos er. Men ni finns i mina tankar och i mitt hjärta allihopa ska ni veta!

Men jag menar det ur mitt innersta och med hela mitt hjärta säger jag TACK FÖR ATT NI FINNS! Jag vet att Lippe skrivit om just detta nu ikväll och tack och lov att vi kan finnas där för varandra i både glada och tråkiga stunder.

Må väl/caja

Sova??

Skriet av Edvard Munch.

Jag sitter här vid datorn och undrar om jag ska skriva detta inlägget. Det kommer att bli ett sådantdär långt, svårt och svart inlägg som ingen orkar läsa. Trots detta kommer jag att göra det för min egen skull, jag har ju denna bloggen för att få skriva av mig. Få skrika ut min känslor. . .så snälla sluta läsa här om ni vill ha ett humorinlägg för det blir inget sådant idag.

Detta skrev jag på ett block inatt då jag inte kunde sova.

Trött så att "ögonen blöder" men trots detta. . .så lite sömn. Korta fragment av den välbehövliga dvalan åt gången *fnyser* är det lönt? Natt ut och natt in har jag det såhär för tillfället och det tär ska ni veta, många av er förstår, det är ni som har det lika dant.

* Tinnitusnivån som brukar vara överkomlig är just nu H.Ö.G!

* "Någon" Herr Smärta sticker in sina knivar på flera strategiska ställen i kroppen och som om detta inte är nog så vrider han om dem också, som spiken i kistan lixom!

* "Någon" Herr Smärta drar om elkablarna lite varstans i min kropp och som grädde på moset slår han av och på strömbrytaren med jämna mellanrum, allt för att jag ska veta att det inte är något fel på ledningarna!

* Istiden har kommit och trots värmedyna planterar sig köldsmärtorna och vägrar släppa greppet.

* Käkarna är hårt sammanpressade, så hårt att ingen ens kan pressa in en tjuga mellan dem. Lyckas någon så skänker jag bort den!

* Axlarna sitter uppdragna någonstans i hakhöjd och jag får hela tiden påminna mig själv om att släppa ner dem och även lossa på käktrycket!

OM det fortafarande är konstigt att jag sover dåligt?. . .nej det är det kanske inte. Hoppas på att detta "skovet" ska mildras snart, och det gör det nog. Jag tar en dag natt i taget så blir det nog snart bättre!

Idag har jag varit hos bästa Lullan och fikat en stund, du är go du. Tack för att du finns!

Må väl/caja