I eftermiddags hade jag möte med Fru Psykolog och Herr Smärtläkare. Jag tyckte inte om det, jag måste där plocka upp allt till ytan. Hela min existens är som en tripp mellan djupa dalar och höga berg som måste bestigas, dag för dag, timme för timme.
Idag har vi talat om acceptans...igen...ständigt återkommande. Och rätten till att ha roligt fastän man är sjuk, jag har svårt för detta....tänk om någon ser mig...någon som fördömer mig och ger mig en "latstämpel"...det syns ju inte utanpå att jag har kroniska smärtor. De värsta dagarna ser ingen mig....utom de stackarna jag lever med. Jag tycker synd om dem. Det är de "bra" dagarna jag tar mig ut....
En fras att använda mig av fick jag lära mig idag och den är riktad till Mr.Pain och kan användas i situationer som jag kommer i till vardag och fest:
JAG har bestämt mig för att gå på kondis och äta tårta (åh vilket uruselt exempel, men det passar till fotot) OCH du FÅR lov att följa med!
Undrar om den funkar....ja kondiset och tårtan får man ju byta ut till vad som väntas komma men jag undrar.....
"Inget är som väntans tider" heter det ju....så jag får väl vänta och se!
I morgon ska jag vara lite trendig och gå på Mindfulnesskurs, en trend som i och för sig är väldigt gammal...men ganska ny i den västerländska sjukvården. Jag tror att jag bjuder med Mr.Pain minsann.....
Läs gärna här om Mindfulness:
www.expressen.se/halsa/1.1990878/har-du-tid-att-stanna-upp-en-stund
Må väl/caja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar, det gör mig glad!
Kram/caja