Då var det klart!

Vår "lille" kastrat.....

Nu är vi hemma igen, manligheten är borta med vinden men det vet han inte ännu för han sover fortfarande djupt. Som jag har berättat innan så väger ju han en hel del för att bara vara 9 månader gammal och här ser ni beviset hur mycket plats han tar i sin transportbur. Vi får nästan använda skohorn för att få ner honom där, det är tur att den är delbar på mitten *fniss*! Nåja, i vaket tillstånd är han ju smidigare än i nedsövt så då ålar han sig in själv.

Som matte till denna stora bjässe var jag ju en aning nervös för vad farbror djurdoktor hade att säga om detta men det hade jag inte behövt att vara för han tyckte att det var en rasandes grann katta, välväxt och välutrustad! Inte en enda banna fick jag för hans storlek och vikt och jag lovar att jag känner honom så väl så det hade han sagt om han hade tyckt det.

Jag har varit mycket noga med att inte tala om för Ragnar vad som skulle ske idag, allt efter inrådan från många av er. Jag tror dock att emedans jag var borta några timmar mitt på dagen så har någon varit här och berättat. . . .

När jag kom hem så tog jag luren och ringde till Moster Malla en sväng och då kommer väl denna röda skönhet struttandes och mitt framför ögonen på mig så sätter han sig och kissar i sin bur. . . snacka om att ta ut hämnden i förskott. Då var inte matte glad på ett tag.

Nu är dock allt detta förlåtet, glömt och gömt så nu sitter vi och väntar på att han ska vakna till liv igen och hoppas att han mår bra i natt.

Matten är trött, nästan lika trött som katten. Nyklippta är vi också bägge två!

Må väl/caja