Min dag

Stadsbussen!

Idag har jag haft en bra dag, det är så härligt <3 Sovit har jag ju dessvärre inte gjort sen natten till lördagen. Detta yttrar sig i att jag är om möjligt ännu virrigare än vanligt, hahahah undrar om det har märkts ;-)) Bussen plockade upp mig tio i nio för att ta mig till tåget som sen går till stan. I stan gick jag förvirrat på stadsbussen (aldrig åkt den förr)där satt den snällaste busschauffören i hela världen tror jag, han sa åt mig att sätta mig längst fram. Och sen började det.....ja jisses vad han snackade...hängde väl inte med i allt men det gör ju inget hahaha. Jag fick reda på det viktigaste och det var skönt för min lite ångestfyllda själ (jag öppnade ju nya dörrar idag) När jag gick av bussen tackade jag för hjälpen och en trevlig åktur, hade jag vågat skulle han fått en kram (lite svår att nå runt dock...) Det allra viktigaste för mig var att hitta fram, och det gjorde jag!

Väl framme på destinationen anmäler jag mig i luckan, piuuw det gick bra jag klarade det med! Jag blir anvisad vart jag ska vänta...så det gör jag. Gäääsp vad trött jag är, håller på att nicka till där i väntrummet...vill sova bara en liten kort sekund. Men det KAN man ju inte i ett väntrum, hur skulle det se ut ;-D och hur skulle det låtit sen hahahahahahaha jag snarkar ju JÄTTEMYCKET!!

Efter en stund blir jag inkallad, det är A och C som tar emot från smärtteamet, här kommer nästa glädjeämne denna dag. Dessa två qvinnor tar emot mig med öppna armar, det kändes som om jag med lätthet skulle kunna krypa in i famnen på dem och få massor av tröst! Jag kände att jag hamnat rätt, det är här jag ska vara! Nu är det ju lite otur..eller faktiskt egentligen tur: jag har fått tid till sjukhusets smärtrehab. Vi kommer överens om att det är det jag ska välja och detta beslutet känns helt rätt, jag vet ju att de finns där för mig ändå. De är bara ett samtal bort! A och C: hoppas ni har överseende med mitt förvirrade jag, men vi kunde ju skratta lite åt eländet i alla fall. Det är bara så´n jag är!

Med sol och en gnutta sorg i själen åker jag med stadsbussen in till centrum igen, jag får ett stort leende av busschauffören ;-), det värmer att människor jag inte känner visar vänlighet och empati, TACK!

Inne i stan igen valsar jag runt i olika affärer....roligt, roligt. Jag försöker glömma vem jag är för en stund och är bara en i mängden, ingen vet, ingen vet...!

Rätt som det är står det någon bakom mig som säger mitt namn, jag vänder mig om och där står M, en före detta kollega. Henne beundrade jag när vi jobbade, en av få som vågade säga sanningen och stå upp för den lilla människan! Där ska du också känna dig träffad: S, det du gjorde häromveckan var en välgärning för de människor det berörde! Hursomhelst så var det jätteroligt att springa på ett känt ansikte, kraaamm! Träffar även L, vet du...du kommer att bli jättefin i din gröna klänning ;-) Vi måste ses en dag, snart! Kraaaam!


I fotot för dagen har jag bestämt mig för att visa bänken vid busshållsplatsen.

Här har suttit många rumpor.....små, stora, gamla, unga, tanter, gubbar, småbarn...listan kan göras lång. Jag undrar vad den har att berätta...vem satt på den igår??

Igår sken solen på bänken, jag tror där satt ett förälskat par..dom var nog på väg till stan!

Idag har jag suttit på bänken, det var bara jag som skulle med bussen från denna hållplatsen. Jag åkte också till stan.

Undrar vem som sitter där imorgon?

Önskar er alla en skön tisdagskväll, vet ni...här skiner solen ;-))

Må väl/caja