Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande.
Fälten, ängarna och träden aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande.
Som när du gick vid min sida
mot solnedgången aftonen den underbara.
Då dina lockar dolde mig för världen
medan du dränkte alla mina sorger.
Älskling, i din första kyss.
Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande.
Fälten, ängarna och träden aldrig så vackra
Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande.
Som när du gick vid min sida
mot solnedgången aftonen den underbara.
Då dina lockar dolde mig for världen
medan du dränkte alla mina sorger.
Älskling, i din första kyss.
*Evert Taube*
Idag får ni denna underbara text av mig, själv älskar jag när den framförs av Marie Fredriksson. Vem hade just du i tanken när du läste texten?
Må väl/caja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar, det gör mig glad!
Kram/caja