10 januari 2012

Skam!

Tar ordet i min mun och känner smaken av:

*Sandpapper
*Kalk
*Alliminium
*Metall

Smaken är obehaglig och känslan är skrämmande. Känslan som jag inte får bort, den vill inte släppa taget. Den har varit med mig ett tag nu och ligger där som gäddan i vassen, kommer fram när man minst anar det...

Är det en del av resan på acceptansens väg eller är det en sidoväg som jag halkat in på...jag måste kanske vända om?

Jag vet om att jag inte behöver känna skam, valet att skada mig på jobbet var inte mitt och valet att där efter få fibromyalgi var sannerligen inte mitt det heller. 
Min tillvaro är påtvingad mig och jag kämpar emot med näbbar och klor. Oftast...ibland kan jag se framtiden, ibland.

Är det kanske för att jag ännu inte vet vem denna nya kvinnan är...
Hon som inte är jag, fast det nu är jag?

Eller är det bara ytterligare ett hinder som ska övervinnas?
Vad tror ni? Vad är era erfarenheter när livet tar en annan vändning?

Må väl/caja

20 kommentarer:

  1. Att få en sjukdom som förändrar livet har både jag och Rantafar genomgått...
    sjukhusbesök, operationer...hopp och förtvivlan,
    tårar och undran om hur allt ska bli...
    när vi sedan blev sjukpensionärer försökte vi se det som fanns kvar efter att vi måst lämna det trygga livet med jobb...
    sociala träffar med kompisar...
    dansen vi älskat...
    Men vi hittade så mycket annat, vi uppskattade varje dag vi fått...
    idag har vi lärt oss att kämpa...
    vi har det så mycket bättre än vi mår...
    och just den lyckan och en härlig familj runtom oss...
    har fått oss att kämpa och leta varje uns av lycka varje dag...
    men visst finns dagar som dippar...
    nätter som gråter...
    men varje dag är ny...
    Hoppas att du också orkar vända och få dagar som du kan le åt...

    Önskar dig ett bra år vännen....
    Rantamorkramen.

    SvaraRadera
  2. Till slut kommer man till ett ögonblick då man måste stanna upp och lyssna inåt innan man går vidare. Önskar dig lycka på färden.

    SvaraRadera
  3. Skam ska du definitivt inte känna! Var velig, rädd, arg, ledsen men SKÄMS inte! Det är verkligen inte ditt eget val! Det kommer att bli bättre! Vilken dag ska vi sätta oss på bussen? Det känns som du behöver en fika och lite shopping!? Kram!

    SvaraRadera
  4. Klart att du inte ska känna skam! Kram på dig!

    SvaraRadera
  5. Å vännen! Jag vet så väl hur det känns. Folk säger "du ska inte känna si eller så", men man väljer ju inte hur man känner lika lite som man väljer en sjukdom. När jag var på utredning i Lund så var jag helt lamslagen. Ett tag trodde läkarna att det var MS. Jag var som bortdomnad. Kändes helt overkligt. Då var där en sköterska som mycket barskt sa till mej att jag skulle "ta mej samman, det här är inget man dör av!!!" Men hon hade fel på sätt och vis. För den jag hade varit var borta för alltid, och vem jag var istället visste jag inte. Men så småningom måste man välja om man accepterar det liv man har fått eller om man vill leva resten av sina dagar i sorg och bitterhet. Jag valde livet, och det hoppas jag att du också gör. Det finns så mycket att glädjas åt, och att njuta av medan tid finns. Dom här orden har hjälpt mej:
    EN NY DAG
    ETT NYTT LIV
    ETT ANNORLUNDA LIV
    ANNORLUNDA KAN OCKSÅ BLI BRA
    INTE SOM FÖRR
    MEN BRA

    Kramar om dej (((caja))))

    SvaraRadera
  6. Jag har också fått en andra mindre roliga förutsättningar för mitt framtida liv och även om min värk sitter på annan plats så finns skammen där. Skulden? Att inte vara den man har varit. Jag har inga svar eftersom jag är på en liknande resa. Det enda jag vill ta till mig just nu är att jag vill stanna här i livet trots allt.

    Nu känns mitt ärende in hit lite banalt men jag vill ändå ge dig något som du är värd, ja som vi alla är värda. En liten ego boost. Visserligen i form av en award men helt kravlös som du vet att jag alltid säger :)
    Jag skickar helt enkelt lite kärlek till dig som en miniresväska som du kan öppna då du behöver det närhelst på resan. Väskan finns på stationen Motvalls Kärring !)
    Massor av kramar.

    SvaraRadera
  7. När du vill, vännen, jag kan nästan alltid! Jag menade inte shoppa på riktigt, mest titta ;) Det är billigare! Kram igen!

    SvaraRadera
  8. Det är verkligen märkligt att skam ska behöva följa med som biverkning till nåt man inte själv medverkat till. Men tyvärr verkar det mer regel än undantag. Jag har den osynliga sjukdomen ångest och det har ofta hänt att jag känt skam för att jag inte klarar av vissa saker, istället för att vara ledsen över det. Helt sjukt!!

    Så jag tycker att vi nu bestämmer gemensamt att det är okej att vara ledsen, förtvivlad mm men INTE att känna skam//Kram

    SvaraRadera
  9. Jag erkänner att det händer mig också, eftersom man tappar sociala nätet med jobbet att vara en person som andra kunde räkna med, man ställde upp till 150% med sin fulla närvaro.
    Det konstiga hade varit om du/vi inte hade känt så.........

    Man nya intressen kommer till en som bl.a att blogga och fotografera, något du är J-ligt bra på(föreställ dig ett hjärta)hihi.....
    "Andas" rekomenderar jag när tankarna rusar runt.......

    Älskar dig vännen.......Malla

    SvaraRadera
  10. Jag har än så länge "peppar, peppar" klarat mig ganska bra från egna sjukdomar, men gud så många år jag gick och led i tysthet. Jag skämdes så ini bomben över min alkoholiserade dotter och jag gjorde allt för att ingen skulle få veta. Hur dumt som helst för nu när jag pratar öppet om det har jag blivit en helt annan människa. Detta är ju inte likt det du går igenom men skammen ska inte VI behöva ha när inget är vårt fel..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  11. Ja du vännen,jag har blivit så mycke sämre i min fibro det senaste året,så jag känner igen mig...Jag ligger mycke i soffan och vilar för jag orkar inte så mycket och för mig känns det bara skiiiiit...Ja,jag kan få en känsla av att jag är lat,å jag är mer beroende nu av andra och det gör det ännu mer jobbigt...Å det är fan i mig inte lätt att vara snäll,gullig,rolig,kärleksfull m.m när man knappt orkar med sig själv...Först å främst läre jag ge mig själv den kärlek jag behöver och ta hand om mig själv,det läre vara prio ett,fast det är svårt ibland....Jag skickar en jädrans massa goa kramar till dig vännen,jag fattar precis....LOVE!!!

    SvaraRadera
  12. Hela livet är en enda räcka av förändringar och blir man sjuk tror jag det är jätteviktigt att försöka tänka bort det där med skam.

    Vi blir alla drabbade på olika sätt och när man får en sjukdom som inte riktigt syns är det jätteviktigt att stå på sig. Om man orkar. Framför allt att inte känna skam. För vad då! Och inför vem? Fuck it, säger jag. Men man är ju inte mer än människa, så det är inte lätt, men kan man bara segla med så försvinner metallsmaken, den gör det, jag lovar, jag vet.

    Och den här årstiden göder verkligen dom negativaa tankarna, det är så väldigt lätt att komma in i dom nedåtgående spiralerna.

    Hoppas du kan skaka av dig metallen, släng den, kasta bort den! Det är du värd.

    Kramar

    SvaraRadera
  13. Gud vad fint och bra du beskriver den där känslan av skam. Klockrent. Tyvärr tror jag att vi är många som brottas med just skam-känslan när livet tar en annan vändning. Känner igen mig själv. Har inget bra svar eller vinnande koncept att presentera, kämpar fortfarande med FK, läkarutlåtande, etc Styrkekramar!

    SvaraRadera
  14. Ja dessa känslor som försöker styra in oss på många omvägar i livet. Känner igen det.
    Tur man har handbromsen. Stanna upp och vända in till de goa känslorna, för dom finns. Svårt, ja men du är värd allt gott.
    Kramar om och önskar dej en massa goa känslor och tankar.

    SvaraRadera
  15. När man väl accepterar så brukar det passa mig ganska bra när livet tar en ny vändning :-)

    SvaraRadera
  16. Så länge sen jag var här hos dig ...
    Du får varma kramar och nytt mod och hopp från mig! Skam är ett "fult ord" som inte hör hemma här. Ingen väljer sjukdom och ska därför inte behöva känna sig mindre värd.

    Tänker på dig! /Skrivmoster

    SvaraRadera
  17. att falla... att våga falla och släppa.
    först ett visst mått av förnekelse.
    sedan insikt och förståelse.
    acceptans.
    att säga ok - nu är det så här!
    att gå vidare är att vara i NUET ♥

    SvaraRadera
  18. Jag tycker det är svårt när valet inte gjorts av en själv, då är det extra svårt att acceptera. När livet valde åt mig grät jag mycket först, men sedan blev jag stark, starkare än förut. Har lärt mig att acceptera att det inte blir som förr och försöker se de bra sidorna av det nya, fast det inte alltid är så lätt. Jag hoppas att du kan förena ditt gamla och nya jag på ett bra sätt. En stor kram till dig min vän

    SvaraRadera
  19. Det tar tid att lära känna den nya person man blir efter att något hänt som förändrat våra yttre villkor.
    Dessa yttre villkor påverkar ju vårt inre - och inte alltid som vi vill och inte heller som vi riktigt tänkt oss.
    Kramar om dig!

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, det gör mig glad!
Kram/caja