20 mars 2012

Sorg och saknad.


8 Mars 2012, Siv har namnsdag och det är internationella kvinnodagen.

Ingen av detta har någon betydelse för mig detta året. Just denna dagen, detta året innebär för oss (mig och min syster med familjer) att vi mister vår pappa, morfar och svärfar.

Fem dagar senare skulle han ha fyllt 91 år. Han levde ett långt liv, arbetsamt och innehållsrikt. Huset som han och mamma byggde tillsammans på 40-talet bodde han kvar i ända tills slutet och hela tiden hade han nya projekt på gång, speciellt utomhus. Vi är tacksamma att han fick ha hälsan och slapp flytta därifrån, det betydde mycket för både honom och oss fastän man många gånger var orolig för den gamle mannen som envist fällde träd, skottade snö och så sent som i vintras baxade ut vedpannan och in med en ny. Det var livet för honom och oron fick man flytta åt sidan för integriteten var en viktig del i hans liv. 

I tre dagar/nätter fanns vi vid hans sida konstant när han hamnade på sjukhuset, drabbad av en medieinfarkt i hjärnan. Vi fick ingen kontakt men nog tror vi att han på något sätt visste att vi fanns där.

Vi skötte om honom på bästa sätt (som han en gång gjort för oss) höll hans händer och baddade hans panna med svalkande handdukar när febern blev för svår. Vissa stunder satt eller låg vi hos honom i sängen nära, nära så att han skulle känna att vi var där.

Trots den sorgliga situationen fick vi en härlig sista tid tillsammans där gråten ofta avlöstes av skratt när vi pratade gamla minnen och bar oss lite tokigt åt som man kan göra i en sådan där konstig verklighet som vi helt plötsligt tvingades in i helt oförberedda, men ändå på ett sätt förberedda då han inte var helt purung längre....

Dessa dagar gjorde han sitt sista arbetspass och gick den mödosamma vägen från livet och in i döden för att möta mamma på den  andra sidan, de har det bra nu....

Första 1 1/2 dygnet hade han det ganska jobbigt men sedan var allt lugnt och stilla. Tidpunkten han valde att gå över var det inte väntat alls, men han passade på att lämna oss när vi gick ut en stund för en kort fika. Allt var lugnt. 

Vi tror att han valde att gå den sista biten själv, det passade liksom in på pappa. Han somnade in så lugnt och ansiktet hade ett drag av nöjdhet över sig, han hade  fått ro.

Efteråt blev det tomt...några intensiva dygn ersattes av kaos i våra trötta kroppar och själar. Vad gör vi nu?? Många känslor och tankar är i omlopp i en stund som denna...

Glada över alla åren han fick leva sitt liv och ledsen över att han inte finns hos oss mer i livet...

Sorgen över att avveckla sitt barndomshem är jobbig, alla dessa minnen både glada och ledsna sådana sköljer över oss som en flodvåg. 

Vi ser ett foto från förr och glädjetjuten går inte att ta miste på...kolla syrran, som vi ser ut...

Ett annat foto får helt omvänd effekt och sorgetårar trillar på våra kinder. Ett liv vi minns och bevarar i våra hjärtan.

Dagen då pappa skulle ha fyllt 91 år tillbringade jag och syrran i huset, pysslade och donade. På kvällen åt vi lite gott och skålade i ett glas vin för pappa, det kändes bra. Efter timmar av barndomsminnesprat somnade vi i vars en soffa, sov lite knyckigt så där som man kan göra när man inte sover i sin egen säng men vaknade till en ny dag och nya tag.


"Födelsedagen" fick även en annan betydelse...inte i det närmaste så stor som pappas dödsdag men dock...stor...


Det är denna dagen som vi släpper ut vår röda kattpojke Ragnar som vanligt på morgonen för att därefter inte går att hitta någonstans, det är så ledsamt och vi saknar honom så.


Efter denna berättelse så tror jag att ni förstår tystnaden härifrån Skåne....


Tystnaden kommer att hålla i sig ett bra tag framöver om jag känner mig själv rätt. Jag har nu bestämt mig  för att inte göra något mer inlägg här förrän jag hittat tillbaka till skrivglädjen och humorn jag hade förr. Det sista året har varit fruktansvärt jobbigt och de ledsamma inläggen lyfter ju varken er eller mig själv, de måste blandas med skratt och glädje för att kunna vara läkande för själen. Dit kommer jag nog så småningom men när får tiden utvisa. 


Tack alla ni där ute som hela tiden tålmodigt har funnits där för mig, nu är det dags för mig att vandra min väg själv ett tag...


All kärlek till alla er (ingen nämnd och ingen glömd) jag lovar att vi ses igen!


Love Peace and Understanding

Må väl/caja


27 kommentarer:

  1. Ja du Caja...Detta visste jag ju redan och jag imponeras av din pappas liv! Så skönt för honom att klara sig själv och bo hemma ända till slutet! Sen är det ju ändå en stor sorg för er nu. Skönt att ha en syster att dela allt med!
    Jag väntar här, du dyker upp när du vill. Du vet ju också var jag finns och hur du når mig om du vill. Tills dess fortsätter jag tänka på dig och så skickar jag en massa kramar till dig!

    SvaraRadera
  2. Fina Caja!
    Jag har haft förmånen att läsa dig av och till i ett drygt år, lärt känna Ezter (som du även träffat) och saknat din röst i Blogglandia.
    Ta den tid du behöver men minns att vi alla behöver en ventil för att inte koka över av känslor.
    Dina eventuellt ledsna inlägg skulle aldrig kunna förstöra den fina/glada bilden av dig!
    Vi kommer att finnas här.
    Dessutom vill jag tro att din pappa fick ett värdigt och skönt slut på ett gott och långt liv - få förunnat!
    Kram <3

    SvaraRadera
  3. Ta hand om dig Caja! Vi ses snart! Kram

    SvaraRadera
  4. Beklagar sorgen.
    Vi ses och hörs när du genomfört din vandring och återvänder till bloggvärlden.
    Kram från Halmstad

    SvaraRadera
  5. Jag beklagar verkligen sorgen! Över både pappa och katten. Hoppas iaf den senare kommer hem igen.

    Har inte läst dig så länge, men har fått en känsla av att du är en fin person. Hoppas du orkar tillbaka till humorn snart.

    Du skriver väldigt vackert om din pappas sista tid, det verkar som han haft ett bra liv.

    Kramar <3

    SvaraRadera
  6. Det är en jobbig tid med många tårar men ändå många fina minnen då man ska städa ut efter sin pappas bortgång. Känner så igen mig i känslan från det att min pappa gick bort men hur jag och min bror när vi gick igenom hans hem vilket inte var mitt barndomshem fick tiden att komma ihåg så mycket man ändå glömt.

    Även om man vet att det kommer hända så är man oförberedd.

    Kram på dig

    SvaraRadera
  7. Å vännen!! Du skriver så fint och kärleksfullt om din far och både du och din syster verkar ha gott stöd av varandra. Önskar dig allt gott nu och som någon skrev innan så orkar vi visst med inlägg som inte är fulla av glädje och humor, det räcker med din värme!
    Jag håller alla tummarna för att Ragnar kommer hem igen och att du snart ska få tillbaka lite krafter!
    Flera skottkärror fulla ♥

    SvaraRadera
  8. Full respekt för din "frånvaro"! När du beskriver sista tiden med din pappa är det som att förflyttas ett år tillbaka i tiden. Min kära far lämnade oss den 16 mars. Den 4:e fyllde han 70 och fick uppleva den dagen med alla sina kära omkring sig. Tidigt på morgonen den 16:e somnade han stilla med några av oss omkring sig. Att din far "valde" att lämna när ni gick och fikade är inte alls konstigt. Ganska vanligt har jag förstått. Min pappa somnade hemma och någon var alltid där även om han lämnades ifred när han behövde. Elaka metastaser hittade hans hjärna och det hela gick på 5 veckor. De längsta veckorna i mitt liv. Men precis som ni skrattade vi och grät och pratade. Kramades och åt mat. Allt tillsammans med pappa. Att din pappa var så dålig att ni inte fick kontakt behöver du inte bekymra dig över. Han fanns med er. Det är jag övertygad om. Det blev flera flashbacks när du skrev om lilla katten. Mellan pappas bortgång och begravning blev min Nisse akut sjuk och fick somna in. Många "varför" förra våren.
    Styrkekramar till dig och de dina ♥

    SvaraRadera
  9. Tårarna rinner ner för mina kinder när jag läser detta, det är snart 7 år sen min pappa och min svärfar gick bort.Med endast 2 dagar mellan.

    Tankarna går direkt till dessa dagar och jag förstår så väl vad du går igenom.

    Men man ser med en ömhet på gamla kort , och man kommer ihåg de roliga och härliga stunderna.

    jag tänker på dig och skickar en varm kram till dig.

    KRAM

    SvaraRadera
  10. Å, vilken fin beskrivning av din/er fars bortgång. Låter liksom värdigt. Skratt och tårar är så nära besläktade att det inte finns någon logik i vilken känsla som dimper ner och vid vilket tillfälle. Skickar kramar och håller utkik efter den dag du själv vill komma hit och förgylla tillvaron igen :)
    Kramar till dig.

    SvaraRadera
  11. Kärlek till dig vännen och hoppas att du hittar tillbaka...KRAAAAM!!

    SvaraRadera
  12. Så fint du skriver. <3 Skickar styrkekramar i mängder genom cyberrymden <3

    SvaraRadera
  13. Jag har den förmånen att få ge dig kramar och pussar precis som du ger mig.
    Du välkomnade min mor till Skåne och stöttade mig när min mor gick bort 10 månader senare....... Det är lycka att ha sådana vänner......

    Kärlek massor av Kärlek......Malla

    SvaraRadera
  14. Jag vet ju vilken sorg ni går genom...men jag måste skriva så här: Vilken underbar läsning! Helt underbart skrivet och man känner både sorgen och glädjen. Jag tror bestämt att din pappa sitter och nickar och håller med.
    Kramar i massor!!
    Svärmor Birgitta

    SvaraRadera
  15. Hej

    Det blir tomma hål var gång någon går ur tiden. Hål som inte kan fyllas igen. Men minnena är fina och dom får man bära med sig och suga på.......beklagar för dödsfallen.

    Hoppas du kan må lite väl ändå....

    SvaraRadera
  16. Tittar in och håller om en stund....

    SvaraRadera
  17. Kära Caja!

    En varm kram och ett från hjärtat beklagande över din förlust.
    Men du kan aldrig mista honom för du har varit med om honom!
    Så starkt att ni fick vara med ända ut till den yttersta udden -
    Visst visste han att ni var där. Han kunde ju inte lämna er förrän ni lämnade honom en liten stund.

    SvaraRadera
  18. jag har en äldre svärfar som också håller igång man, man ska inte ge upp livet så länge man har det kvar....

    SvaraRadera
  19. Tittar in och håller om dig en stund..

    SvaraRadera
  20. Djupt gripen av din text sitter jag med en stor klump i halsen.
    Önskar jag kunde trösta och hitta rätt ord.
    *KRAMAR OM*

    SvaraRadera
  21. Tänker på dig Caja ♥

    SvaraRadera
  22. Sänder dig några varma kramar

    Maidi

    SvaraRadera
  23. Kram. Hoppas du hittar lite skratt och humor och kärlek och glädje ofta ofta.

    Marie

    SvaraRadera
  24. Kikar in och ger dig en kram

    SvaraRadera
  25. HÄr kommer en sommar kram till dig, jag hoppas att den har både värme och sol med sig till dig...

    SvaraRadera

Skriv gärna en kommentar, det gör mig glad!
Kram/caja