Henke Larsson och min son.

Hej på er alla, här kommer ett litet livstecken från mig. Jag hälsar på inne hos er då och då men tassar oftast ut utan att säga hej då, förlåt...det bara blir så ibland. Jag håller fortfarande på att hitta "mig själv" och vem jag är...shit, det tar lång tid har jag märkt. Men jag är på väg...

Lägger idag upp en bild på sonen och Henke Larsson när de träffades då maken min spelade bortamatch mot hans lag. Lite kul att få vara med om det ju...

Nu vill jag bjuda er på lite prosa av Klara Johansson en kvinna som föddes 1875 och dog 1948...en modern tant för sin tid tror jag.....

Ingen har det tryggare än den som bor i ett luftslott.

Världen är inte så ond som man tror, men den torde vara dummare än man anar.

Helig är ett fett ord. Man borde aldrig ta det i sin mun utan senap.

C ya later..../caja

Funderar....

Funderar på om jag kanske ska börja blogga igen....jag tror jag funderar lite till!

Må väl/caja

Budorden...som barn tolkar dem.

1. Du ska icke stjäla från de fattiga om de ser det. Frida 6 år


2. Du ska inte mata spädbarn med lök, för det har jag provat. Thea 7 år


3. Du ska bara slå någon om du absolut måste. Henriette 7 år


4. Du ska inte baktvätta någon bakom deras ryggmärg. Oscar 7 år


5. Du ska vara så snäll som du kan och annars kan du göra vad du vill. Glenn 6 år


6. Du ska lyssna på din mamma vad hon är säger och vilket tonfall hon än använder. Thomas 7 år


7. Du skall bevara dig väl. Kristin 8 år


8. Om någon slår dig skall du vända den döva kinden till. Sebastian 6 år


9. Du skall älska gud hur mycket som helst, fast det är svårt och han inte visar sig trots att man ropar "kom fram!". Robin 6 år


10. Du ska inte begära saker av din hustru. Och så sjunger man på Mors dag, annars blir det ett herrans liv. Tom 9 år


En liten solglimt ur boken: Gud som haver barnen kär har du någon ull/M. Levengood  U. Lindell


Hoppas ni har det bra där ute i Sveriges långa land, kallt som attan är det men vi hoppas väl att värmen kommer snart va??!!

Må väl/caja

Sorg och saknad.

8 Mars 2012, Siv har namnsdag och det är internationella kvinnodagen.

Ingen av detta har någon betydelse för mig detta året. Just denna dagen, detta året innebär för oss (mig och min syster med familjer) att vi mister vår pappa, morfar och svärfar.

Fem dagar senare skulle han ha fyllt 91 år. Han levde ett långt liv, arbetsamt och innehållsrikt. Huset som han och mamma byggde tillsammans på 40-talet bodde han kvar i ända tills slutet och hela tiden hade han nya projekt på gång, speciellt utomhus. Vi är tacksamma att han fick ha hälsan och slapp flytta därifrån, det betydde mycket för både honom och oss fastän man många gånger var orolig för den gamle mannen som envist fällde träd, skottade snö och så sent som i vintras baxade ut vedpannan och in med en ny. Det var livet för honom och oron fick man flytta åt sidan för integriteten var en viktig del i hans liv. 

I tre dagar/nätter fanns vi vid hans sida konstant när han hamnade på sjukhuset, drabbad av en medieinfarkt i hjärnan. Vi fick ingen kontakt men nog tror vi att han på något sätt visste att vi fanns där.

Vi skötte om honom på bästa sätt (som han en gång gjort för oss) höll hans händer och baddade hans panna med svalkande handdukar när febern blev för svår. Vissa stunder satt eller låg vi hos honom i sängen nära, nära så att han skulle känna att vi var där.

Trots den sorgliga situationen fick vi en härlig sista tid tillsammans där gråten ofta avlöstes av skratt när vi pratade gamla minnen och bar oss lite tokigt åt som man kan göra i en sådan där konstig verklighet som vi helt plötsligt tvingades in i helt oförberedda, men ändå på ett sätt förberedda då han inte var helt purung längre....

Dessa dagar gjorde han sitt sista arbetspass och gick den mödosamma vägen från livet och in i döden för att möta mamma på den  andra sidan, de har det bra nu....

Första 1 1/2 dygnet hade han det ganska jobbigt men sedan var allt lugnt och stilla. Tidpunkten han valde att gå över var det inte väntat alls, men han passade på att lämna oss när vi gick ut en stund för en kort fika. Allt var lugnt. 

Vi tror att han valde att gå den sista biten själv, det passade liksom in på pappa. Han somnade in så lugnt och ansiktet hade ett drag av nöjdhet över sig, han hade  fått ro.

Efteråt blev det tomt...några intensiva dygn ersattes av kaos i våra trötta kroppar och själar. Vad gör vi nu?? Många känslor och tankar är i omlopp i en stund som denna...

Glada över alla åren han fick leva sitt liv och ledsen över att han inte finns hos oss mer i livet...

Sorgen över att avveckla sitt barndomshem är jobbig, alla dessa minnen både glada och ledsna sådana sköljer över oss som en flodvåg. 

Vi ser ett foto från förr och glädjetjuten går inte att ta miste på...kolla syrran, som vi ser ut...

Ett annat foto får helt omvänd effekt och sorgetårar trillar på våra kinder. Ett liv vi minns och bevarar i våra hjärtan.

Dagen då pappa skulle ha fyllt 91 år tillbringade jag och syrran i huset, pysslade och donade. På kvällen åt vi lite gott och skålade i ett glas vin för pappa, det kändes bra. Efter timmar av barndomsminnesprat somnade vi i vars en soffa, sov lite knyckigt så där som man kan göra när man inte sover i sin egen säng men vaknade till en ny dag och nya tag.


"Födelsedagen" fick även en annan betydelse...inte i det närmaste så stor som pappas dödsdag men dock...stor...


Det är denna dagen som vi släpper ut vår röda kattpojke Ragnar som vanligt på morgonen för att därefter inte går att hitta någonstans, det är så ledsamt och vi saknar honom så.


Efter denna berättelse så tror jag att ni förstår tystnaden härifrån Skåne....


Tystnaden kommer att hålla i sig ett bra tag framöver om jag känner mig själv rätt. Jag har nu bestämt mig  för att inte göra något mer inlägg här förrän jag hittat tillbaka till skrivglädjen och humorn jag hade förr. Det sista året har varit fruktansvärt jobbigt och de ledsamma inläggen lyfter ju varken er eller mig själv, de måste blandas med skratt och glädje för att kunna vara läkande för själen. Dit kommer jag nog så småningom men när får tiden utvisa. 


Tack alla ni där ute som hela tiden tålmodigt har funnits där för mig, nu är det dags för mig att vandra min väg själv ett tag...


All kärlek till alla er (ingen nämnd och ingen glömd) jag lovar att vi ses igen!

Love Peace and Understanding

Må väl/caja

Bara undrar?

Är det det här man kallar 

kattlåda??

Eller är det en fredagsöl kanske?

Sedan jag var här sist så har jag haft ett ordentligt skov av Trigeminusneuralgin och det är INTE skönt ska ni veta, man ligger med bindel för ögonen och tror att ansiktet ska rämna i bitar. Nu är det skovet nästan över och jag är glad att det inte blev långvarigare.

Peace, Love and Understanding

Må väl/caja

Närminnesförlust....

Jo jag lider nog av både nääääärminnes och långminnesförlust. Varför undrar ni kanske nu då? Sätter ni hjärtat i halsgropen och undrar om jag glömt er??? Nej då det har jag inte, det är ju det här med den sinande energin som sätter käppar stockar i hjulet.


Vad jag menar är, och skäms när jag måste erkänna det.....


Jag har under månaderna som gått fått ett antal awarder från alla möjliga håll, ingen nämnd och ingen glömd....hhhrrrmmmm...det var ju där problemet låg *fniss*


I alla fall så måste jag erkänna att jag tackar allra ödmjukast för dessa men böjer mitt huvud och inser att det får vara...jag får låta bli helt enkelt....och säga tack men nej tack till awarder.

Sorgligt men sant, jag är inte värd dem...och orkar inte med dem...


Igår hade jag en för mig mycket annorlunda upplevelse, och härlig kan ni tro....


Jag vaknade och kände att YES jag har en "bra" dag....den slösade jag på att bjuda mig själv på gofika hos en väninna och på kvällen umgicks vi med vänner. Idag är det inte en lika bra dag, men dock helt ok och vi ska faktiskt åka bort ikväll igen. Vi ska spela spel och bara ha en skön lördag tillsammans istället för att bara vara hemma, som är det vanligaste här (fast jag gillar det skarpt).


Nu ska jag för att orka med kvällen ta och vila upp mig lite, jag smyger runt lite i kulisserna hos er och hoppas att jag snart kommer att vara lite mer synlig....


Ha det bäst alla.


Må väl/caja

Till er alla!

Har ganska nyss satt mig vid datorn, då förstår jag att det var kramens dag igår...det har jag rent missat. Kramas gör jag dagligen, ofta gärna och länge ;-)

Så här står det i Wikipedia om just kramar:
En kram är en fysisk omfamning av en annan person med armarna. Kram är en form av beröring.
Kramen fyller i vissa sociokulturella sammanhang en viktig funktion vid hälsning och avsked, ofta som ett alternativ eller komplement till handskakning när detta kan kännas alltför formellt, i Sverige till exempel inom familjen eller den närmaste vänskapskretsen.
Kramen kan också vara ett sätt att ge tröst och
trygghet åt en annan varelse. Denna användning har stöd i vetenskapliga undersökningar om samband mellan lugn och beröring.

Hur är det med er, gillar ni att kramas?

Tittar in till er alla en annan dag, jag kan inte sitta längre....och dessutom kallar sängen så högt att jag nog får gå upp och tysta den *fniss*

Må väl/caja

R.I.P Kalven

Vi har lite sorg i vårt hus....tre söta kalvar (ej korna på bilden) kom travandes tätt ihop uppför vägen, tog en runda runt vårt hus och gick ut i fårhagen. Fyra kalvar hade rymt från en bondgård en bit härifrån och till slut fick bonden lokaliserat sina små rymlingar med hjälp av Max och hans kompis som hjälpte till att leta. 


Tyvärr slutar den här historien sorgligt för kalvarna gick ur hagen och upp på järnvägsspåret där den ena blev dödad av tåget. De återstående två blev vettskrämda och förmodligen får de letas efter i gryningen då det snabbt blev mörkt så de inte kunde följas längre. 


Pojkarna, som tyvärr såg hela händelsen har tänt ett ljus för kalven och det är en aning sorgesam stämning här hemma ikväll. Vi ber en bön till högre makter att de andra klarar sig oskadda och hittas så snabbt det går.


Stackars lilla kalv, vila i frid och ha det så bra där uppe i ko-himmeln.

Uppdatering: så ledsamt...pratade precis med bonden, tre av de fyra kalvarna blev dödade av tåget...r.i.p kalvarna, vi tänder tre ljus istället för ett.


Må väl/caja

Skam!

Tar ordet i min mun och känner smaken av:

*Sandpapper

*Kalk

*Alliminium

*Metall

Smaken är obehaglig och känslan är skrämmande. Känslan som jag inte får bort, den vill inte släppa taget. Den har varit med mig ett tag nu och ligger där som gäddan i vassen, kommer fram när man minst anar det...

Är det en del av resan på acceptansens väg eller är det en sidoväg som jag halkat in på...jag måste kanske vända om?

Jag vet om att jag inte behöver känna skam, valet att skada mig på jobbet var inte mitt och valet att där efter få fibromyalgi var sannerligen inte mitt det heller. 

Min tillvaro är påtvingad mig och jag kämpar emot med näbbar och klor. Oftast...ibland kan jag se framtiden, ibland.

Är det kanske för att jag ännu inte vet vem denna nya kvinnan är...

Hon som inte är jag, fast det nu är jag?

Eller är det bara ytterligare ett hinder som ska övervinnas?

Vad tror ni? Vad är era erfarenheter när livet tar en annan vändning?

Må väl/caja

God Jul och Gott Nytt År....

...är det kanske lite sent att säga nu när vi faktiskt är en bit in på det nya året redan, men jag säger det ändå eftersom jag inte varit bloggaktiv alls på länge. Ett tag funderade jag på om jag skulle lägga ner min verksamhet här men idag bestämde jag mig för att inte göra det, detta är ju mitt fönster mot omvärlden. Omvärlden, heter det så??


Tack för alla jul och nyårshälsningar jag fått, de är lästa lite i efterhand men sparade där inne i mitt speciella hjärterum......

Mina fina barn <3

Idag har jag varit med min dotter när hon tatuerade sig för första gången, hon var nervös som tusan alldeles i onödan. Det gick jättebra och när den första smärtan lagt sig så låg hon där på britsen och spelade wordfued....


På min fotoblogg finns det lite bilder som visar Andreas när han jobbade med henne samt en annan på studion, kolla HÄR så får ni se dem.


Och här kommer beviset:

En söt Mirandaängel.

Jag önskar er alla en skön vecka!

Love, peace and understanding...

Må väl/caja

Granen står så grön och grann i stugan.....

Ragnar har ett lite annorlunda sätt att visa att han tycker om årets julgran, han luktade på kulorna och satte tänderna i barren och konstaterade att detta var nog en trevlig leksak som satts in i hörnan där klösträdet brukar stå. I år så hoppas hans människor på att det fina julträdet får behålla sin lodräta ställning istället för den vågräta som han lyckades med förra året, fast det är klart....då var han bara en liten bäbis...nu är han ju en stor kattman på 7.3 kilo. Då välter man inga granar va?? Eller...

Tiden får helt enkelt utvisa detta!

Idag har julkänslan infunnit sig i detta hemmet, den var välkommen och efterlängtad. Hur har ni det med julkänslan??

Ha det bäst alla mina gulliga vänner där ute i Sverige! Ni är som bomull för min själ....

K*R*A*M

Må väl/caja

Hata julen?

Får man verkligen känna så?? Att man hatar julen?? Jag gjorde det så mycket idag att jag önskade att det fanns en bergvägg som tog bort mig från julen, pang bom...borta..som tur är så har vi inga bergväggar på vägen mellan Tjörnarp och Höör. Julen hade ju funnits här ändå så det hade ju inte funnits någon mening med det...


Vad som fick mig att känna detta hat, ja jag vet att hat är en stor känsla...(men det var verkligen det) det var att när jag satte mig i bilen idag så letade jag fram en julskiva och satte in den i spelaren. Pang..det slog emot mig som om det vore igår...det var denna skivan jag brukade lyssna på i jobbebilen vid juletid.


Jag mindes glädjen när jag körde till jobbet på kvällen, jag kände stoltheten över att vara på mitt jobb och jag kände kärleken till människorna som jag hjälpte under natten. Lussenatten var vi klädda i lusselinnen och alla som vi besökte sjöng vi för, julhelgen var man fint klädd och knoppen pryddes av en tomteluva. Jag har alltid älskat att jobba och mer än gärna tagit dessa storhelgspass, det är något visst med det....stämningen och glädjen över att kunna skänka lite julkänsla åt någon gammal tant och farbror....


Åh vad saknaden är stor....jag är inte behövd längre, ingenting att ha....ingenting att ge....ingen alls...


Det är klart att jag inte hatar julen, men jag hatar att inte jag lever det liv som jag vill leva. Jag vill vara som vanligt, vem blev jag istället??


Den som fick ta hand om spillran idag var Moster Malla, jag knackade på hos henne och fick tröst i hennes vänliga, kärleksfulla famn. Tack Malla, kärlek till dig.


Förlåt mitt ledsamma inlägg, men jag var tvungen att skriva av mig lite....

" När hjärtat gråter är tårarna äkta."

//svenskt ordspråk

Må väl/caja

Kattliv!

Jag har bestämt mig...jag SKA bli katt i mitt nästa liv ; -)

Av alla Guds skapelser är det bara en som inte kan göras till slav under piskan. Det är katten. Om man kunde korsa mänskan och katten, skulle mänskan bli bättre men katten sämre.

//Mark Twain

Hundar kommer när man ropar på dem. Katter noterar vad man säger och återkommer eventuellt senare till saken.

//Mary Bly 

Må väl/caja

Jag har....

 

...nya brillor progressiva, vad tycks?

Jag har även börjat få lite julkänsla, inte mycket men lite.

Nu ska jag hälsa på "hemma hos" er andra, ni är många som ska hälsas på så jag kommer inte att hinna med alla ikväll så då blir det en annan dag ;-)

KRAM

Må väl/caja

Ni hajar va?

hajar...att jag inte har glömt er!!

För det har jag inte, jag måste bara ha den här tiden som är nu till mig själv och min kamp.

Jag återkommer, var så säker!

Simma lugnt!

Puss & Kram.

Må väl/caja

Jag kastade ett getöga på...

...ett annat getöga....

Har ni tänkt på hur fula de egentligen är de där getögonen?

Det hade inte jag förrän jag såg det på bild.

Strecket i mitten går ju horisontellt....

Då är det bättre med en get som blundar....

Getens historia:

Geten har i århundraden varit en symbol för det onda. På forntiden användes geten för att bli fri från försyndelser. Man förde över sina synder på geten och skickade i väg den till skogs. Därav uttrycket "synda bock"  

Fler getögon hittar du: HÄR!

Må väl/caja
 

Fotspår.

Sonen går inte bara i sin faders fotspår...ni vet de där fotbollsskorna och byggarbetarskorna...

Han tar gärna på sig gympaskorna och lånar moderns lilla kamera och följer med när jag tar Mr. Nikon med ut i naturen..

Stora tjejen gillar även hon att fota, mest sig själv då som många andra brudar....

Fotboll är kul, helst om man frågar harmonimannen och sonen men inget går upp emot att försvinna i fotovärlden ett tag....då är jag i det absoluta nuet, även om det bara är för en kort stund.

Ha en skön kommande vecka mina vänner!

Må väl/caja

I de lugnaste vatten.....

....simmar de fulaste fiskarna.....

Och visst var det en riktigt DÖ-ful firre som låg där i vattenbrynet och guppade ;-)

Var ute med kameran en stund precis innan solen gick ner och ville dela med mig av lite vattenbilder.

Ha en skön lördagskväll alla mina cybervänner.

KRAAAM!

Må väl/caja

Blodprov?

bild från: www.fashiondesignbym.blogg.se

Jag får nog beställa tid för denna otrevliga behandling....eftersom jag har märkt att jag får mer och mer kramper. Värst är de i höfter och händer men sitter även i revbenen och i ryggen, ja inte i revbenen men ungefär i den höjden. Otrevlig åkomma det där....

Bild hittad här: www.miranna.se

Nej, det är INTE undertecknad som sitter i den där zinkbaljan....

(jag hade ju inte haft rosorna där...fattar ni väl... ;-D) :big joke..BIG!

För övrigt så har jag träffat änglamamman idag, jag tror att jag skickar telepatiska tankar till henne när det är dags att ses. Själv kommer jag aldrig till skott att höra av mig men som tur är så gör hon det och varje gång har jag tänkt tanken i ungefär en veckas tid. Märkligt va? 

Vi kom överens om idag att det nog ska vara så, det får bli vår grej!

Over and out!

Ps. ställer en fråga till er HÄR! Ja, men vänsterklicka då....

Må väl/caja

Måndag.

Jag ska köpa vingar för pengarna......

och flyga fram över ängarna...

Vilka pengar? Det får bli Monopolpengarna då!

Nytt i fotobloggen: HÄR!

Må väl/caja

Tvi vale för vädret!

Jag är trött.

Kan man få vara det fastän man sovit nästan konstant i 1 1/2 dygn??

Kroppen hatar kylan, blåsten och vill inte vara det minsta medgörlig.

Allting går i slowmotion...t.o.m att tänka går trögt trögare än vanligt *fniss*

Nä just nu skulle jag vilja sitta och njuta i en sån här...

...och den skulle vara placerad i Atlanten eller i något annat varm vatten.


Tänk att sitta där och filosofera om livet i en skön temperatur på sådär 25 grader varmt...

Ha en skön helg alla, jag tittar in till er en annan dag!

Må väl/caja

Kossor!

Himmel, hav och lite mittemellan......

Här kommer några mittemellandjur, det är typ sådana som inte simmar i vattnet eller flyger i himmlen!

Jag gillar kor, bara de är på sin sida av stängslet!

Må väl/caja

Nytt namn och nytt utseende.

Jag har funderat ett tag.

Idag blev det av.

Välkomna!

Må väl/caja

Blommor från slottsträdgården.

Må väl/caja