Tillvaro och inte liv

Snigelfart!

Jag gillar inte måndagar, gör ni det? Konstigt...jag kan inte minnas att jag ogillade måndagar lika mycket förut. Förut är då, då när jag hade ett liv....och inte en tillvaro. Före tillvaron alltså! Då var måndagarna likt alla andra veckodagar, ibland hade man jobbat söndagsnatten och då sov man på måndagen. Annars skulle man gå på den kvällen och då softades det mest. Andra måndagar var man helt helt ledig till att göra vad man ville, då tog jag ofta bilen och stack till nån kompis eller åkte och handlade i vilken/vilka affär som JAG ville in i! Nu åker vi till den affär där de har allt och därmed går det fort att handla (av förståeliga skäl)! Mannen är borta 11-12 timmar/dag och det finns inga anledningar att bara åka runt i affärer för att det är KUL (det är ju min definition på att handla hahaha INTE hans) Han förstår innebörden i dessa orden därför kan jag skriva dem här utan att han blir ledsen på mig, Älskar dig, du är mannen i mitt liv 4 ever!

Nu är alla måndagar lika, helgen är över. På helgen lever jag upp (inte alltid dock) då är jag med dem som ger mig allra mest energi. På måndagen är jag ensam igen...ända tills fredagen. (det låter värre än det är) Det är en märklig reaktion för egentligen BEHÖVER jag ju den här ensamtiden för att samla kraft till helgen igen. Det är ju bara det att det på måndagen blir det så påtagligt tyst. Som en väninna brukar säga: allting är så märkligt OCH BILLIGT. Hahahaha det är ingen annan som fattar men vi är en liten skara som gör det, men om sanningen ska fram så minns jag inte ens historien som ligger bakom!

Man kan faktiskt säga att måndagarna är både märkliga och billiga för tillfället, för ofta är det jag mot världen. Då finns jag inom hemmets fyra väggar och kan inte göra av med några pengar. Det är i och för sig ganska bra ju hahaha tänkte jag inte på. Det är kanske dags att helt enkelt börja omvärdera måndagar....jag ska prova nästa måndag, eller en annan måndag ;-)

"Mål är drömmar med deadlines"
Diana Sharf Hunt
Måste det vara så då.....och ÄR det så?

Dagens bild är som ni ser en svart snigel, jag tyckte att den passade ganska bra in i min måndagsvärld hahahaha, den sniglar sig ju ändå fram...håll med om att det var lite roligt...

Jag hoppas att med mina texter förmedla ett budskap, ett budskap om att ja, jag har det inte ok men att jag har en gnista...som förhoppningsvis ska växa till en glöd..fan den är ju redan på god väg... hahaha (bra va Kerstin?) ...och som så småningom kanske kan bli en eld (det är livet). Jag vill förmedla både sorg och glädje, för bägge finns där.....skratt och gråt! Jag vill att ni ska le och ibland kunna fnissa till lite när ni läser men även att ni kan läsa mellan raderna och att det faktiskt är intressant, annars får ni hitta en annan blogg som passar just er.

Ps. A:tack för att du kom igår, jag behövde dig..kände du det på dig?

Nu ska jag gå och dra täcket över huvudet i några timmar....snart är det FREDAG ;-D

Må väl/caja