Tankar från en sargad själ

Trasig!

Likt fönstret på bilden är jag trasig både här och där. Jag kommer närmare och närmare sanningen fast jag inte vill, jag VILL inte veta helt enkelt. Det är nuet som jag inte kan acceptera, tiden bakom mig var mycket vackrare.

Men det ÄR inte som förr och K, du förklarar det om och om igen (att du inte tröttnar din stackare *fniss*)! Jag tror att du förstår att jag inte varken vill kan eller orkar, men att jag är på väg ditåt, långsamt...långsamt! Små små bitar av vad du säger fastnar, lite varje gång vi ses.

Jag vet inte om jag ska tacka dig eller bli förbannad på dig för att du säger sanningen. Hjärtat säger tacka, själen gråter! Men du K: tack för att DU finns!

Idag har jag lärt mig att det ÄR ok att busa, skratta och ha kul när man är sjuk! Att passa på när tillfälle bjuds på de där tiderna som är rätt för mig....

Min moral säger ju att: tänk om någon ser mig på kondiset och jag har rolig, eller på en fest....Åh hon såg ju så pigg ut...men...hon jobbar ju inte.....

Få ser mig när jag gråter......

Jag har ljuspunkter i nuet, ni kan tro att jag tar vara på dem.....det finns lite varje dag ;-) och ibland finns det mycket ;-)) (ha ha allt är ju relativt)

Jag FÅR vara glad, skratta, fnissa, prova hattar, busa,vara på dans om än bara för att lyssna....jag FÅR det, det är MIN rättighet........fast jag är sjuk!

M och jag busade i stan idag...vi åkte upp och ner i rulltrappan på stationen flera gånger och fnissade en massa, många såg oss...men ingen visste vem vi var.

Min kropp och själ är trasig, vet ej när/om den går att laga.....Men det är nu, vi vet ingenting om sen.

"Jag slog sönder en spegel och skulle få sju års olycka, men min advokat tror att han kan få ner det till fem."

Må väl/caja