02 november 2010

Det där ödet.....



Life is strange sometimes.....

Ödet..nog är det så att det styr oss ibland, jo det tror jag nog. Jag och sonen styrde kosan mot Hässleholm idag och på något sätt så hamnade vi på Kvantum, en affär som jag inte brukar befinna mig i, men just idag ville ödet att vi skulle handla här.

Innan vi ska gå in genom dörrarna ser jag en herre som håller den allra ljuvligaste av ljuvliga valpar i ett koppel...och säg den människa som inte är svag för sådana små ulltottar?! I alla fall jag har väldigt svårt att motstå dem ;-D Jag kom genast att tänka på att en av mina bloggväninnor, Veronika har skaffat en sådan valp som denna men hon har ju även en bordercollie och det var ju en man som höll....Det enda som egentlien stämde var rasen och staden...

Nåväl denna kvinna med son i släptåg stegar glatt fram till mannen som ser vänligt sinnad ut....stackars barn vad hans mamma utsätter honom för...en massa pinsamheter *fniss fniss* fast det är klart...han är van vid detta laget.

Lite försynt hasplar jag nog ur mig att; får man lov att klappa.... Ja, ni som känner mig förstår att jag gjorde det. Den vänligt sinnade mannen ler mot mig och säger varsågod, jag gräver in mina fingrar i denna mjuka ulliga päls på en valp som verkar tycka att livet är toppen ;-D

Då måste jag ju fråga.....han heter inte Viktor va???? Precis som om det skulle vara en självklarhet att just denna valpen, ensamhund med en husse istället för matte heter Viktor....

Men kan ni tro, klart han hette Viktor. Jag har ännu en gång insett att man ska lite på sin intuition *LER*

Denna märkliga ödets väg bestämde idag att jag skulle få lov att möta Veronika och hennes underbara valp, ja och hennes trevliga pappa förstås som höll i andra änden av kopplet när matte var inne och handlade!

När V, kom ut ur affären tittade hon och undrade ju naturligtvis vem som stod där vid hennes hund och pappa...det tog inte så lång tid förrän hon förstod vem jag var! Kramkalas blev det då kan jag lova er och vi tyckte båda att det var häftigt att våra vägar korsades just idag, just då!

Åh vad det var roligt att ses IRL...jag tror nog att det var första men absolut inte sista gången vi sågs!

Nu ska jag kika in till Veronika och se om hon hunnit skriva om dagen ;-D För er andra om ni är nyfikna på denna tjej och valp så finns hon under mina sinneskittlare så det är bara att "hälsa på"

"Ödet öppnar aldrig en dörr utan att stänga en annan."
*Victor Hugo*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en kommentar, det gör mig glad!
Kram/caja